September...

September, september vad är det som är så speciellt med den här månaden? Jo för det var den här månaden för ett år sedan jag kom till USA, när jag lämnade allt jag visste bakom mig för ett år med äventyr! Och visst har det blivit äventyr och det finns inte en enda sak jag ångrar med detta år, allt jag har lärt mig om mig själv och insett att jag klarar av rymmer inte i ett blogginlägg. Jag visste lite innan att jag skulle växa, men jag hade nog aldrig gissat så här mycket. Det syns till och med på bilderna, en bild säger ju mer än tusen ord.

Det känns lite konstigt att vara hemma, som idag när jag pratade med mamma och hon undrade om det var någon speciellt jag ville ha i kylskåpet när jag kom hem? Då insåg jag att jag är verkligen snart hemma. På söndag är det en månad tills jag sitter där i köket och äter frukost, dessa 13 månader har gått så otroligt fort. Mycket kan nog ha att göra med att jag har haft så kul under hela året och har utnyttjat alla tillfällen jag fått till att göra saker. Känslan av att veta att man snart är hemma är väldigt svår att förklara, men jag ska give it a try, det är blandat av glädje, längtan, ledsamhet, panik... Även om jag har mycket att se fram emot när jag kommer hem, så kommer det bli otroligt svårt att lämna familjen och allt här. Det är ju mitt liv. Men det känns att det börjar bli dags då det inte är många kvar som jag har umgåtts med under året, det kommer nya hela tiden. Av dem jag har umgåtts mest med är det två kvar, Blaire (som åker på måndag) och Jessica (som åker dagen innan mig). Att säga hej då till Blaire kommer att bli väldigt svårt... hon bor på andra sidan av jorden och vi har fram tills nu pratat varje dag. Men vi visste att den här dagen skulle komma, det är bara att ta sig igenom den och ha vattenfast mascara. ;)

Nu ska jag återgå till min scrappbook så jag har något som kommer påminna mig om detta år och allt jag har gjort och alla jag har träffat.